Våran berättelse, kortfattad och i bilder

image33
Så här liten blev magen efter första tömningen..

image34
Ett av alla miljoner CTG som togs under tiden D låg i magen. Man tittade då på hans hjärtljud och mina sammandragningar,

image35
Alla nålar i händerna och katetern är på plats.. Dags att rulla ut till operations salen för akut kejsarsnitt!!

image36
Direkt han var ute togs han till barnrummet bredvid operations salen. Där fanns barnläkare och kirurger som skulle se om han behövde operation direkt, eller om han bara behövde flytta till noenatalavdelningen för övervak. Han andades fint själv, han skrek direkt han lyftes ur, och han kissade och bajsade under tiden de undersökte honom. Duktig pojk! Pappa följde med honon upp till neo och fick även hålla honom innan de satte alla slangar.

image37
Efter att jag kommit ifrån uppvaket fick vi åka till honom och jag fick pilla på hans fossing. Konstig känsla att se honom, så liten, i sitt lilla kuvös hus.

image38
Morgonen efter åkte vi upp för att hälsa på honom. Och jag fick ha honom hos mig! En helt underbar upplevelse!

image39
Här har vi precis matat honom med spruta genom sonden i näsan. Han är lite gul, men han fick sola sen efter en vecka.

image40
Morgonen efter snittet. Jag var tvungen att ta ett kort för jag tyckte jag var sjuuuuuuukt smal. Konstigt att det tar ett tag för hjärnan att fatta att magen är borta.. Jag kände mig smalast i världen, skrattar åt det nu dock, för särskillt smal var man ju inte.. ha ha

image41
Här fick han ha kläder på sig, inte sina egna pga infektionsrisken och den höga luftfuktigheten i kuvösen så det fick bli en sjukhuströja med det snygga trycket "tvätteriet alingsås" på magen.

image42
De satte en nål i huvudet på honom för att slippa sticka honom varje gång de tog prover.. Såg inte så bekvämt ut, stackarn..

image43
Nu skulle han iväg på operation, 4dagar gammal, han håller pappas finger så sött.

image44
Han åkte iväg till operationen runt tolv, då gick vi till lunchrestaurangen för att få i oss lite mat. Precis när vi hade satt oss ner och tagit en tugga ringde telefonen, privat nummer! Hjärtat slog så snabbt så jag trodde jag skulle få en hjärtattack. Men det var bara kirurgen som ville träffa oss innan de satte igång. Så vi fick snällt slänga våran mat och traska iväg. E hade köpt säsong 5 av 24 som vi börjde se på på rummet för att få något annat att tänka på. Men vi tittade nog på klockan var tionde minut.. Så när väl kirurgen ringde efter många långa timmar och sa att allt gått bra grät jag av lätthet.. Så nervösa vi hade varit! När vi väl fick komma och se honom, runt åtta på kvällen ligger han såhär.. Han har respirator för han har fått så mycket morfin så han kan inte andas själv. Han hade slangar och nålar överallt.. Ingen rolig syn, men han mådde ju trots allt bra. Ärret där de tog ut njuren går nästan över hela buken och ner på höger sida. Så här låg han i tre dagar, de dagarna orkade vi inte vara där så mycket. Vi åkte och hälsade på honom men det var psykiskt jobbigt att se honom ligga sådär så det blev inga långa besök.

image45
Efter några dagar på IVA kom han tillbaka till neo igen. Han behövde då inte ligga i kuvös då han höll värmen ganska bra själv. Han var totalt utmattad och nu koncentrerade vi oss istället på at hans tarmar skulle komma igång så att han fick börja äta mat. Han var nu nere på 2100g och fick mat och "fett" i dropp.

image46
Här är han 8dagar gammal och börjar piggna till efter operationen. Han har en cvk i halsen nu som de tar prover ifrån. Den slangen var den värsta av dem alla. De hade sytt fast den med stygn så att han inte skulle dra ut den, men varje gång han lyftes ut till oss så lossnade den och började blöda. Detta var jätte obehagligt så vi valde att inte ta upp honom så ofta för det blev jobbigt för både honom och personalen att lägga om den efter varje gång.

image47
Så här fick han ligga efter operationen. Jag satt vid sidan och klappade honom på huvudet och snackade lite varje dag. Monitorn visar hans puls, hjärtslag, syresättning, andning och blodtryck. Jag lovar er att den maskinen gjorde oss nervösa många gånger. Direkt den pep blev jag och E supernervösa. Oftast var det ingen fara, han hade mest problem med sitt blodtryck pga operationen. Men sköterskorna lugnade oss hela tiden och bad oss titta på honom och inte skärmen. Men den ständiga frågan mellan oss var "Hur är värdena?" "Vad var det som pep?". När han låg i famnen på nån av oss och det började pipa kom sköterskan och tryckte bort ljudet. Då var det avstängt i 3minuter, personalen visste ju att allt var bra, men vi kunde inte släppa skärmen med ögonen under de minutrarna..

image48
Här sussar han så gott i mitt knä. Nu skulle han flyttas ifrån neo igen då han var för "frisk" för att ligga där. Äntligen skulle han bli av med cvk:n i halsen så man kunde krama honom ordentligt utan att vara rädd att den skulle lossna!

image49
image50
Så här fick han ligga på kirurgavdelningen som han blev flyttad till. Nu har han bara en sak på foten som kollar pulsen och det ges dropp, men det trappas ner då han börjat äta mer och magen har kommit igång.

image51
Sover så sött med endast sonden kvar.

image53
image54
Vi blev flyttade från kirurgavdelningen på östra till neo på mölndal. Där fick jag ett eget rum så jag kunde vara hos honom dygnet runt. Nu var nästa steg att lära honom att äta. Detta funkade som sagt inte men tillslut blev sonden borttagen för att han åt så duktigt på flaska. Galet att helt plötsligt ta hand om honom själv, utan övervak! Men det gick jätte bra och vi kom bra överens. Han sov mest bredvid mig i sängen på dagarna när jag läste böcker eller lyssnade på radio. Inte så kul för mig kanske men E kom som vanligt varje kväll med mat och godis.. :-)

image55
Här är han helt slangfri och ligger hemma i våran säng! Total lycka att äntligen få ha honom hos oss, utan maskiner som piper eller sköterskor som tjatar..

image56
Tillslut en liten grimas från lille Dennis som äntligen fått komma hem efter mer än tre veckor på sjukhus. Det har varit en galen tid som vi aldrig kommer att glömma. Men som vi har märkt så får man hela tiden nya saker att oroa sig över, just nu är det om han äter tillräckligt, men det är tydligen bara att vänja sig.. Men vi har honom hos oss, han är våran lilla bebis och vi älskar honom mer än något annat! Tack till alla som stöttat oss genom samtal och sms under mina 5veckor på sjukhuset, det har betytt mycket! kram till er alla

Kommentarer
Postat av: CIA

Guuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuud va söt han är! =)

2007-10-02 @ 23:31:46
URL: http://ciajanson.blogg.se
Postat av: Robban och Sofia

Grattis till Dennis!!!...så söt och liten han är!!..förstår att det varit tuffa veckor ni gått igenom!..Hoppas nu allt går bra, och att allt lugnar sig! Kram Robban och Sofia

2007-10-03 @ 15:23:54
Postat av: Amanda Staf

Hejan Callo! Grattis till din underbart söta son!!! Jag hoppas och tror att du och din familjer får det jättenra i framtiden!
Kramar från Amanda

2007-10-12 @ 23:01:53

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0