En finfin lördag
Vi käkade frukost med fadder Lenny som sov på soffan inatt, E var en sväng på jobbet. När han kom hem drog vi till slottskogen. Tänkte i fall D var intresserad av att kolla på djuren, men han gav dem inte en blick! Han skulle bara smöra med alla barn i stället, gav i väg sitt charmigaste leende hela tiden.
Efter det åkte vi till kungälv och storhandlade. Det är så roligt nu för tiden, för Dennis är så glad HELA tiden. Innan vi var inne på sjukhuset för någon vecka sedan var han så sur och svår flörtad. Men nu charmar han alla hela tiden. Jätte jätte kul!
Igår var vi på ettårs fotografering i stan, det blev mååååånga bra bilder. Han log och satt så stilla och tittade på kamera. Det var inte lätt att bara välja åtta stycken.. Men tillslut hade jag gjort mina val, de är klara om två veckor.
Nu tar han en liten power nap, det är lite sent, men han sov bara i 25 minuter i bilen förut, han brukar sova 1-1½h på efter middagen. Vi var nyss ute och lekte med A, våran lilla granne på 14månader. Men D ramlade så klart och blev jätte ledsen. De brukar han aldrig bli, så det var ett bevis på att han var trött.
E lagar middag idag, vet inte riktigt vad det är men tror det är viltstek med svampsås och potatis.. Låter och luktar mumma!
Såg 27 dresses igår, var länge sedan jag såg en film! Men den var helt ok.
Om en vecka fyller Dennis 1 år! Då ska han få äta hur mycket tårta han vill, så får han gegga själv. Inte så kul att städa efteråt men han fyller ju år.. :-)
Nej nu ska jag ner och se om maten är klar, bye bye!
Maria: Skulle inte du komma hem en sväng i augusti? Hoppas du inte har varit hemma utan att besöka mig! :-)
mer sommarbilder
Vi var hemma hos mor och far en del i sommar, och då fiskade vi en del kvällar. Skit kul, men bara när man får något..
Dricker smoothie i värmen
På en filt i skuggan vid mormor & morfars sommarställe.
Jag han även med att åka till kusten för att käka mat och festa, med mina gamla gymnasiepolare!
Några cykel turer har det också blivit!
Jag var också på min goda väns bröllop i småland, jätte fint och roligt!
Sötisen! (han har inte hårband på sig vanligtvis ;-) )
Dennis var inlagd på sjukhus i tre dagar, men vi fick sova hemma. Han hade haft blod i urinen, och med tanke på hans ena njure blev det stor uppståndelse. Men vi fick ett rum med tv, så vi såg på os i alla fall.. Allt var tillslut bara bra med honom, han tackar sin snälla moster (linkan88.blogg.se) för att hon var med och busade med honom!
Med ett smile så slutar detta inlägg!
Nu är jag typ ikapp och kan börja skriva som vanligt :-)
Litet bildregn på vår sommar
Köra runt polaren i sin lära gå vagn är kul!
Äta glass med mormor, MUMS!
Varje solig dag hela sommaren har han plaskat runt som en galning i sin pool!
Han älskar verkligen att bada, spelar ingen roll om det är iskallt och han blir blå om läpparna, han vill inte upp i alla fall!
Dricker mega drinkar på kryssningen.
Hello Rome! (Vi var inte så intresserade av att se alla sevärdheter, men tog i vart fall kort på några..)
Båten, ocean village 2
Vi gick en liten matlagningskurs (men har så kasst minne så kommer inte ihåg var det var, men tror de var i Italien.. )
Vi hade käkat på samma restaurang hela veckan, det var helt underbart god mat! Det bästa jag någonson käkat, tog nya tre rätters varje dag, nästan.. De var även väldigt proffsig personal så de fick mycket dricks.. Vi fick även träffa "ägaren" av restaurangen James Martin. Han är tydligen en väldigt känd kock i England.. Så när vi hade käkat där sista kvällen och vi kommer ner till hytten står detta på våran säng! Hur gulligt är inte de? Så goda var de också!! :-)
Dennis ÄLSKAR bollhav! Han kan leka och busa där i hur länge som helst.
Är man trött så är man, då kan man till och med somna i gungan..
Fadder Lenny somnade visst lite tidigt i loungen på grillfesten.. Tror klockan var 17.. Men som tur var vaknade han till senare, ha ha.
Det är farligt att få en plats i loungen, för där flödar spriten som aldrig förr, jägerflaskorna gick snabbt åt den här kvällen, och pojkarna mådde (är det ett ord ens?) där efter..
Min polares minsta son, så pluttig! Vågade inte lyfta upp honom själv ens.. Men när han väl låg där kom man allt ihåg hur man gjorde ;-) Inte så längesedan D var så liten, även om han var mycket mindre, men det känns som det var evigheter sedan!!
Detta var till mitten av juli, resten kommer i morgon, nu måste jag se på hells kitchen ;-) Natti natti
(En kommentar eller två skulle inte skada)
27/8 2007
När jag väl är tillbaka på rummet kommer barnmorskan och pratar och gör ett nytt CTG. Detta är svårt då D snurrar som en galning. Så vi gör ett nytt försök några timmar senare med bättre resultat. När jag ska någonstans på undersökning är de så gulliga och kör runt mig i rullstol! Jag hade foglossning, så det var underbart att bli uppassad på det sättet!
Efter ytterliggare några timmar görs ett nytt CTG och denna kurva blir godkänd av överläkaren!! Men de bestämmer i alla fall att de ska ge mig en spruta med kortison för att påskynda barnets lungutveckling i fall de måste ta ut honom tidigt, är fortfarande bara i vecka 32.
E var och hälsade på i några timmar, han hade allt man kunde önska sig med sig, godis, tidningar, myskläder osv. Vi började bli smått oroliga också..
Den natten var jag jätte ledsen och orolig och grät av mig i telefon både till E och syster. Jag är inte den som oroar mig i onödan och ser mig själv som en väldigt stark person som redan gått igenom mycket som gjort mig "tålig". Men att något skulle hända vårat ofödda barn fick mig att brista. Men efter denna dag tog jag mig samman och visste att jag måste lugna ner mig och tänka positivt för både min, E´s och bebbens skull!
Maten var ok, men kunde inte äta så mycket då det tryckte på hela tiden.
CTG togs mellan 4-8 ggr per dag. Kändes som om det var lika bra att ha på den jämt!
(Det känns helt otroligt att man gått igenom detta, mest själv på dagarna, E var såklart hos mig varje varje kväll, men jag sov ändå ensam och var det fram tills han kom runt tre-fyra tiden. Men barnmorskorna var så underbara, plus att det var många gravida som låg inne som man pratade med ute i korridorerna, fast jag satt mest framför tvn och såg på fri idrotten... )
Jag har mer dagarn nerskrivna, men vet inte om jag ska lägga upp dem? Är ni intresserade eller ska jag bara skriva om det som händer nu?
Dagboks anteckningar för precis ett år sedan:
Vaknade vid 02:00 med fruktansvärd värk i magen och ryggen. Värmde som vanligt min vetekudde och tryckte i mig två alvedon. Sedan blev det soffan och slötittande på tvn. Men magontet försvann ej och jag satt och pustade och stönade tills E gick upp vid 05. Då fick jag nog och ringde special förlossningen på östra sjukhuset. De bad mig vänta med att komma in till vid 8-9 tiden. E gick till jobbet för att komma tillbaka och hämta mig vid åtta. Värken hade inte gått över och jag hade inte känt så mycket sparkar sedan i fredags, bara enstaka rörelser, så jag blev lite orolig.
Vi åkte in och jag sa åt E att han inte behövde följa med in då jag trodde att jag bara skulle få lite smärtlindring, plus att han hade en tidig bowlingmatch. Jag blev inskriven vid 08:20 och de försökte sätta en CTG (mäter sammandragningar och hjärtljud). Men barnmorskan hittar inga hjärtljud! Jag blev mer och mer nervös och kördes till ett Ultraljud. Där ser de att hjärtat slår och att han ligger med fötterna nedåt. CTG funkade ej på grund av att min buk var så spänd.. I journalen står det att jag har puls på 105, är mycket andfådd ochsmärtpåverkad. De tog urinprov men de visade inget. Jag får ett rum och skall vänta på ronden som är vid 9-10.
När de väl kommer så säger de direkt att jag måste tappas på fostervatten, då de aldrig kännt en sådan spänd mage förut! (Doktor Jan som tar hand om mig från den stunden, kommer jag vara evigt tacksam, vilken underbar läkare!)
Klockan 11 åker vi iväg till ett ultraljuds rum med 2 läkare och 2 barnmorskor. På grund av att det är söndag är inget förberett och läkarna är ej vana vid att preppa allt själva, så det blir några sköna skratt när man ser dem irra omkring och inte ens vet var ul-gelen är! Jag får en spruta (den första av många många under de kommande veckorna) morfin så att jag kan ligga still på rygg medans de gör undersökningen. Jag känner mig otroligt lugn, och har inga smärtor för första gången på måååååånga veckor!
De ser att Dennis är väldigt lugn och rör sig inte i magen även fast de buttar på honom. De ser även någon "konstig boll" i magen, men gör ingen mer undersökning av det utan tar fram en mega nål som de sticker in i sidan av magen. Sedan börjar de suga ut vatten. Jätte konstig känsla, det gör inte ont, men känns sjukt, plus att man ser sitt ofödda barn jätte bra på skärmen och nålen som suger ut vatten.. Efter 45 minuter har de tappat 1,5 liter! Jag känner mig som en ny människa, med vad jag tycker, en PYTTE mage som är MJUK!
Väl tillbaka på mitt rum får jag ytterliggare en spruta pga att jag är Rh-. (Detta betyder att om jag inte får en spruta kan jag bli "allergisk" mot fostret vid nästa graviditet). De kommer in med frukost, jag är så törstig så jag häver i mig äppeljuicen men två sekunder senare får jag springa och spy. Jag bryr mig inte, fast det är min värsta fobi att spy, jag är ju lycklig och hög på morfin! Läkarna kommer in och säger att jag kräkts pga morfinet och att jag får vänta med att äta en stund. De kör en ny CTG och ser att Ds hjärtljud är konstanta på 140-144 slag per minut, de vill att de ska variera mellan 120-160. Men de lugnar mig med att barnet också är påverkat av morfinet. Jag har även sammandragningar varannan minut! Jag får ett stolpiller som ska ta bort dem. Efter att jag kräkts ytterliggare en gång sitter jag i en stol vid fönstret, solen lyser så fint på mig och jag känner mig så lycklig. Men jag förstår att det är morfinet som jäklas med mig, men kan just i den stunden förstå de människor som knarkar.. Va skönt att inte bry sig om något, bara var i ett rus. Jag lägger mig i sängen och däckar direkt, jag har ju knappt sovit på 4 veckor!
Vid halv sex görs ytterliggare ett UL där Dennis har vaknat till och är sitt gamla vanliga jag och sparkar på som en galning. I journalen står det sedan "UL visar nu att det finns en expansivitet som är tydligt urskiljbar i vänstra bukhalvan på 57*85mm, med homogent utseende".
Tillbaka på rummet görs ytterliggare ett CTG och mina SD är borta, men hjärtljuden lika konstanta på 140-144. Läkarna svarar hela tiden på mina dumma frågor och berättar att de skickat foster vatten till ett kromosom prov och att det vill göra en magnetröntgen för att se vad "bollen" är för något.
Oj oj vilken dag. De kommer in med mat och min älskling kommer på besök. Vi försöker att inte bli oroliga men innerst inne gråter man av nervositet. De säger att jag skall stanna över natten för ytterliggare undersökningar och observationer. Älsklingen åker hem då han hatar sjukhus och jag vill inte tvinga honom att sova över. Jag är så trött och somnar innan huvudet nuddar kudden.
Detta var för ett år sedan, helt galet, känns så overkligt. Har några dagar till nertecknade så jag tänkte skriva dem nu i dagarna, skönt för mig att minnas lite och sedan se på våran underbara son att allt gick bra, och kanske kul för er att läsa?
Magen före och efter tömning.
Är han inte finast i världen min pojk så säg!
(fast Jack och ilean är bra söta de också)
