28/8 2007
Jag flummar runt i korridorerna med min mage och ser mycket på VM. Så skönt att det finns något vettigt att se om dagarna med tanke på att det bara finns 1,2 och 4an. Överläkaren är inne och kollar läget, jag säger att jag mår bra men att jag riktigt känner att magen fylls på igen. Hon tror vi får tappa mig i morgon igen och att MR undersökningen ska göras idag.
Jag blir flyttat med ALLA mina saker från förlossningen till BB där det är mycket mysigare! Dagen flyter på, jag ser på tv, äter, pratar massor i mobilen, surfar på mobile ( som senare visade sig på min räkning.. hmm).
De kommer tillslut och hämtar mig i sängen och jag körs till MR. Under hela min sjukhusupplevelse med sprutor, tömning på vatten och akut kejsarsnitt är detta det värsta jag varit med om! Jag fick lägga mig på rygg med stora magen i vädret på en stenhård brits med hörlurar som sände p4. Jag kördes in i det pyttelilla röret som var sååå trångt så magen nästan tog i, men sedan var det ett fruktansvärt ljud när de tog bilderna! Hela kroppen skakade. Det värkte som attan i ryggen så efter 20 minuter var jag tvungen att trycka på panik knappen! Jag kördes ut och fick sitta en stund. När jag åkte in för andra gången kom ett stort obehag över mig, jag hade ont, det var trångt och jag var livrädd för vad undersökningen skulle visa.. Jag trycker igen men de pratar med mig i lurarna och ber mig stå ut i minst 20 minuter till! Jag börjar nästan gråta och mår så dåligt. Men jag står ut, rycker till av skräck varje gång de tar korten, jag vågar inte öppna ögonen i fall jag skulle få panik när de var så trångt.. Efter 20 minuter ger jag upp, jag står inte ut, vill bara ut och aldrig mer tänka på att det kan vara något fel på vårat barn. De trodde att de fått tillräckligt med bilder, men det var svårt eftersom Dennis vägrade ligga still. Konstigt att han vakna när det lät så mycket plus att hela jag skakade.. Jag hoppades innerligt att de fått bra bilder, ville absolut inte utsätta mig för detta igen, då skulle de få söva mig!
Väl inne på mitt rum grät jag av mig paniken, nu var det över och det skulle bli en lång väntan på svar. E kom som vanligt på eftermiddagen med godis och saker jag behövde. Han hade köpt en portabel dvd spelare till mig så jag knude se på serier! Vi mös i sängen och såg på albert och herbert! De hade gjort 3 CTG och de var alla godkända och innan jag somnade fick jag min sista spruta med kortison.
Jag blir flyttat med ALLA mina saker från förlossningen till BB där det är mycket mysigare! Dagen flyter på, jag ser på tv, äter, pratar massor i mobilen, surfar på mobile ( som senare visade sig på min räkning.. hmm).
De kommer tillslut och hämtar mig i sängen och jag körs till MR. Under hela min sjukhusupplevelse med sprutor, tömning på vatten och akut kejsarsnitt är detta det värsta jag varit med om! Jag fick lägga mig på rygg med stora magen i vädret på en stenhård brits med hörlurar som sände p4. Jag kördes in i det pyttelilla röret som var sååå trångt så magen nästan tog i, men sedan var det ett fruktansvärt ljud när de tog bilderna! Hela kroppen skakade. Det värkte som attan i ryggen så efter 20 minuter var jag tvungen att trycka på panik knappen! Jag kördes ut och fick sitta en stund. När jag åkte in för andra gången kom ett stort obehag över mig, jag hade ont, det var trångt och jag var livrädd för vad undersökningen skulle visa.. Jag trycker igen men de pratar med mig i lurarna och ber mig stå ut i minst 20 minuter till! Jag börjar nästan gråta och mår så dåligt. Men jag står ut, rycker till av skräck varje gång de tar korten, jag vågar inte öppna ögonen i fall jag skulle få panik när de var så trångt.. Efter 20 minuter ger jag upp, jag står inte ut, vill bara ut och aldrig mer tänka på att det kan vara något fel på vårat barn. De trodde att de fått tillräckligt med bilder, men det var svårt eftersom Dennis vägrade ligga still. Konstigt att han vakna när det lät så mycket plus att hela jag skakade.. Jag hoppades innerligt att de fått bra bilder, ville absolut inte utsätta mig för detta igen, då skulle de få söva mig!
Väl inne på mitt rum grät jag av mig paniken, nu var det över och det skulle bli en lång väntan på svar. E kom som vanligt på eftermiddagen med godis och saker jag behövde. Han hade köpt en portabel dvd spelare till mig så jag knude se på serier! Vi mös i sängen och såg på albert och herbert! De hade gjort 3 CTG och de var alla godkända och innan jag somnade fick jag min sista spruta med kortison.
Kommentarer
Trackback
